Vet inte hur jag ska börja. Har inte känt för att skriva pga hur jag mår/mått. Mår som en apa och skit rent ut sagt. Började nog för ett tag sedan men kom mer när jag var hemma förra veckan. Fick tvinga upp mig själv på Måndagen(alltså nu i måndags) för ville inte alls gå till jobb och har inte känt för det överhuvudtaget denna veckan. Vet inte anledningen till det men känns bara jobbigt att inte villja göra nått, Orkar inte bry mig om någonting. När jag kollar mig i spegeln ser jag bara ett fläska berg. Tankarna som kommer upp är att jag lika gärna kan ge upp för det spelar ingen roll. Men så säger en annan röst att det gör de visst, för jag vill inte se ut så här längre!! Har nästan slutat träna, det blir mindre och mindre. Plus att crossen gick sönder i förrgår :( jippi. men så har jag varit dålig p¨å att stå på den iaf den senast tiden. Ätit allt för mycket onyttigt. Men äter på assiett fortfarande. Står still i vikt än iaf. men hur länge till vet jag inte. För mår jag så här och har dessa knäppa tankar känns det som att allt kommer att rinna ut i sanden och bli så som det blir med allt annat jag försökt att ta mig igenom från punkt A till punkt B. Har aldrig avslutat något förutom gymnasiet, Den gick jag ut. Jag har vissa bra stunder och halva dagar men dom försvinner igen. Sen blir det ju inte bättre när man inte har någon att prata med! Man saknar en vän som bryr sig och orkar lyssnaeller iaf stötta och som man kan bolla lite med. Men har ju ingen att umgås med. :( Usch låter hel deppig. Men måste få skriva av mig. Orkar ju inte göra nått inte ta tag i träningen eller jobbet. gör verkligen inte mitt bästa på jobb, inte som innan, men då var jag glad och peppad. 

Går fortfarande in på viktgruppen för att försöka få lite pepp, men skriver knappt där längre utan håller mig i bakrunden. Mår verkligen som en apa. och vill inte göra det. Vill känna hopp och peppning igen om att jag klarar detta. Men har någonstans på vägen tappat bort mig själv. För det är så mycket måsten och massa annat skit Som jag inte heller pallar med. Hur ska jag orka hitta tillbaka? Vill inte mås så här. För det är förbannat jobbigt och skit helt enkelt. Vill bara sova och försvinna bort ett tag. Undrar om detta är höst depression eller jobb depp eller bara allmän depp? Gud vad jag inte vill må så här. Kan inte beskriva det som jag känner eller allt jag tänkt på men delar va det blev ner skrivet  iaf. Från det ena till det andra

Var på bup i går med Matilda. Själva utredningen kommer börja mer ordentligt efter jul så i januari kommer vi få alla tider till bup. Känns skönt att ha kommit en bit på väg. Detta mötet var både jag och stellan med och Matilda. Dom är ett team som jobbar tillsammans och dennaa tjejen var en av dessa, hon stälde frågon om hur vi upplever matilda och förskolan, om det var vissa svåra situationer med matilda och en rad andra frågor, förra  gången var det en psykolog som vi prata med och hon stäldr mer frågon om när matilda var liten bebis m.m. I går fick matilda också svara på lite frågor  som tex vad hennes favorit lek varr och maträtt och lite sånna enla frågor. Men hon är så go för det var nya saker som hon svara som vi inte hört innan. Lite kul för vi vet hennes favoriter, då hon nämt samma ssak flera gånger förr. mem inte igår hihi Då var det nya saker i stället och hon satt riktigtt och fundera ut vad hon skulle svara. Men så var hon rätt stissig hela tiden och ville inte sitta still utan hoppa snura och krypa runt i hela rummet. Mendet blir nog bra i slut ändan. 

I går kväll varr man på Sundspärlan där det var en stor seans med Terry Evans. Det var riktigt häftigt. Jag som är lite skeptisk blev rätt så förundrad och tyckte det var riktigt intressant. Jag åkte det med min mamma och två av hennes vänner som är jätte mysiga. Vi hade mycket trevligt och det gör jag gärna om igen.